Katarina Muhr ser tillbaka gallande en tid da det var cool att besta ledig, och hon paminner om de stora fordelarna med ett leva utan partner.
Pro nagra dagar sedan fick sjalv ett besked fran en nybliven ledig som skrev att han varje skakis for det morker jag beskriver i dejtingvarlden (oops). Han traffade sin sambo fjarran innan dejtingappar fanns och genast, nar hon inneha lamnat honom, bavar han infor livet som ledig. Jag antagande otvivelaktigt att ordet ”mardrom” anvandes.
Den arme snubben ar ej allena ifall att uppfatta ett olust infor tanken gallande att dejta. Istallet forut att skrida ut med vannerna, skala forut att undga ett kasst omstandighet och dromma ifall spannande moten med potentiella karlekar, formar vi i dag stodgrupper dar vi haller varandras hander under en gemensam angestattack. Sjalv inneha sett manga killar pa dejtingappar som uppgivet skriver: ”Ta mig harifran”.
Att besta singel har kanske aldrig varit nagot att briljera ifall pa Linkedin, men den arme kollektiva angesten infor singelskapet kanns ny. Sjalv vill minnas att det varenda lite kaxigt att besta singel tidigare. Att det fanns nagot bossigt kvar att beratta: ”Jag tanker dejta och leva livet, fuck forhallanden”. Har all skrackhistorier om Tinder-svindlare och ovalkomna dick pics gjort det sa vedervardigt att besta ledig att enbart ordet ger folk kalla karar och en klump i magen?
I tv-serien ”Sex and the city” – originalserien, ej den kackiga rebooten – som jag sag om pro kanske hejsan, attonde gangen haromveckan, portratteras singellivet som atravart. Samantha, Carrie, Miranda och Charlotte inneha bra jobb, ligger med vilka de vill nar de vill och dricker cocktails en tisdag blott pro att de kan. De inneha ingen bavan. De har lajbans! Och den hade premiar for 25 ar darefter. Borde inte singellivet ha blivit battre, ej samre?
Problemet ar bara att varlden ar forandrad
Allting jag laser och ser handlar ifall hur vidrigt det ar att dejta och hur komplicerat det ar att ses nagon nar karlek outsourcats till appar och skarmar. Jag vet ej ifall nagon skulle beskriva singellivet som lajbans i dag. I boken ”Halva Malmo bestar av killar som dumpat mig” skrattade vi i sanning at forfattaren Amanda Romares jakt kungen karlek. Att allihopa blott dumpar henne ar lustigt lГ¤tt tjejchatt, men det ar ej haha-roligt, utan forvanad gallande ett fy-fan-vad-morkt-det-ar-darute-satt. Jag personligen ar inget undantag. Jag skrev nyligen en artikel ifall svarigheterna i att leta efter karleken IRL, en text som uppsyn nyblivna singelvan tydligen blev livradd av.
I forhoppning om att bega livet som dejtande ledig mer uthardligt vander vi oss till bocker, poddar och serier pro att utbilda oss ifall anknytningsmonster och red flags. Vissa gar sa fjarran att de gifter sig med nagon de aldrig traffat snarare hela svenska folket. Allting forut att singelskapet inneha blivit civilstatusens version fran vattentortyr. Du kan respirera och du kommer formodligen overleva, men det kanns som att du drunknar, droppe forut droppe.
Varlden ar vart ostron
Egentligen tror jag inte att det ar singelskapet i sig som folk mar sa knas kvar, utan sattet vi dejtar pa. Det ar kliniskt och dystopiskt att zappa bland tusentals ansikten i timmar. Att avsta fran apparna kraver bade stort intresse och mod eftersom folk ej beter sig som de gjorde forr. Det blir svar att meeting nagons ogonkast pa andra sidan bussen kungen ett gulligt rom com-satt eftersom personen du ser pa mojligtvis stirrar ner i sin telefon.
I ”Sex & the city” skildras singellivet som underbart. ”Vad hande darefter, borde det ej ha blivit battre?” fragar sig Katarina Muhr. Foto: Stella pictures
Jag har ingen facit pa dejt-deppen, men jag tanker att vi singlar anda kan ha lite kul aterigen. Ringa retur var stolthet och peka finger at alla som far singelskapet att bevilja som en sjukdom. ”Ah, har du inte traffat nagon an? sjalv ar i all fall ej nervos ovanfor dig.” Ehh, ej jag heller…? absolut som att Carrie i SATC fick overtyga sig sjalv ifall att hon varenda ”single and fabulous” med ett utropstecken, ej fragetecken, maste vi singlar gaska upp oss. Vi utfor ju sa otroligt skroplig reklam for var civilstatus.
Istallet forut att lite livet som dejtande singel att ljuda som ett enda fjarran vistelse i ett toxiskt helvetshal borde vi nog fokusera kungen det positiva. Pa flertal fason har singlar i dag synnerligen kakan och kan intaga den med. Vi kan dejta ikladda mysbyxor i soffan (enkom en san faktum), alska med vilka vi vill nar vi vill, pimpla vin en tisdag utan invandningar fran en ledsamt partner, och fortfarande ana kungen drommen ifall livet som valbargad, pro vi kan ju rent teoretiskt fortfarande gifta oss rikt.